Idag har jag varit på en föreställning. Min son Joel som går i särskolan hade tillsammans med de andra på kulturkul ordnat en föreställning.

Min son spelade trummor och keyboard. Han är en solglimt i vardagen en ärlig liten underbar männsika som har berikat mitt liv:-) Ibland så brukar jag tänka på att vad det hade varit fattigt utan Joel.

Jan är en brutalt ärlig pojke som inte förstår lägner och fult spel.

När Joel föddes så var min värld helt upp och ner. Ingen visste vad eller varför. Joel drabbades av kramper när han var två dygn gammal. Otäcka kramper som ingen läkare kunde förstå varför de kom. De första 14 dagarna i min nyfödda sons liv tillbringade vi inne i Örebro på Usö. Jag hade ett rum därinne som jag kunde sova över i. En natt hade Joel 26 krampanfall. Allt annat kändes futtigt där och då när jag stod med min lilla son i min famn.

Allt det där passerade i mitt huvud ikväll när jag satt och lyssnade när min son spelade psalmen Blott en dag på keyboard. Många tårar trillade nerför min kind..

  Joel som blir 13 i maj..

Hej hopp