Dagens ord i bloggen är inte mina men jag har fått lov att använda dem i min blogg. Det skulle kunna vara mina ord. När jag läste orden som min vän har skrivit ville jag skrika rätt ut. Det var jag! Det var så jag hade känt. Jag har gått samma resa.

Läs raderna och ta vara på era liv. Lev inte genom någon annan, ni har inget för det. Man blir bara respektlöst behandlad. 

Att tappa bort sig själv

Hemsk tanke egentligen, ”att tappa bort sig själv”. Hur gör man då liksom? ”När jag vaknade upp i morse hittade inte mig själv! Letade överallt och kollade till slut i spegeln. Den var helt tom, vart fan har jag tagit i vägen?”

Livet, ja! Inte hade jag reflekterat nämnvärt över det. Det är väl så här det ska vara, lite upp och ner. Det var när döden gjorde ett hastigt nedslag som tankarna kom smygande. Reflekterande tankar om livet, relationer och händelser.  Ska livet vara så här, är jag lycklig, mår jag bra, lever jag ett liv som jag är stolt över? Tror inte att mina svar på mina egna frågor var riktigt ärliga. Eller rättare sagt  jag vet att jag ljög mig själv rätt upp i ansiktet.  

Det blev jobbigt att försvara mitt liv med mina lögnaktiga svar så det var dags att börja bearbeta frågorna. Jag tog till den taktik som funkat tidigare i livet. Fram med spade och ös skiten åt sidan!  

Jag öste och öste, tankarna malde, och jag funderade såklart över all denna skit, hur hinner jag med att skapa så mycket skit?  Studier, heltidsjobb, barn och ett hem och så skapandet av all denna skit. Säga vad man vill men jag är sannerligen effektiv!

Till slut sa kroppen ifrån.  En akut tid hos läkaren. Inga fel, men hur mår du egentligen frågade hon. Jag svarade plikttroget ”Nja det är lite mycket nu men det ordnar sig”. Vilket egentligen betydde ” Ja du, just nu håller jag på att drunkna i skit, så om du kan snabba på lite och hjälpa mig med huvudvärken och yrseln så jag orkar skyffla undan innan jag drunknar.

Läkaren var inte tappad bakom en vagn utan föreslog sjukskrivning, avslappning, ett besök hos kuratorn samt tabletter mot ångest och oro eftersom jag var så spänd att jag pressade sönder mina tänder.

Jag gick med på allt utan sjukskrivning. Min motivering var att jobbet är det som håller mig uppe, det är när jag åker hem som kroppen börjar skrika. Kuratorn klurade ganska så snabbt ut att det fanns en medbrottsling till skitskapandet.  ”Nej men tror du det”, sa jag, ”Menar du att det inte är jag som är roten till allt ont i mitt liv?” 

Hon bara tittade på mig. Klart att jag visste att allt inte var mitt fel, jag ville ju bara höra det av någon annan. Under många år har min spegelbild sakta men säkert försvunnit. Skärpa och konturer har sakta nötts ner, med hjälp av kränkningar, våldsamheter och respektlöshet.  

Tre veckor senare tog jag emot vad jag trodde skulle vara en sista förnedrande kränkning, och bestämde mig att nu för det räcka. Kränkningen skrev jag upp på en lapp och tittade på varenda gång jag började vackla.

Det trodde han nog inte han som hel tiden sa ”Det är dej det är fel på sök hjälp”. Jag sökte hjälp, fick hjälp mot mitt största fel, honom. 

Lappen har jag kvar, kränkningen var tydligen inte den sista så skärpan och konturen kommer och går. Men jag ångrar inte en sekund. Jag vill leva mitt liv och inte ett liv som någon egoistisk människa formar och bestämmer över. Jag vill gå med huvudet högt och vara stolt över mig själv, och det gör jag vissa dagar.  Men fy fasiken vad snabbt han kan se till att jag står där med ångesten och spaden igen.

Tack vännen för den här ärliga blogg.. Jag hoppas verkligen att den ska kunna hjälpa andra.

 

Carry

4 augusti 2012 18:57

Så bra skrivet!! Skrämmande men sån är ju verkligheten ibland!!

http://www.toute-vitesse.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår var vi här för att ta ett farväl för pappa.  Hasse & Vicky och Tova  Alla mina barn med respektive och barnbarn.   Vi hade pappas favorit, smörgåstårta och tog en öl till.   Pappa skulle inte ha någon begravning så vi gjorde lite ege...

Den 11/3 somnade min pappa in i den eviga vilan. På tisdagen så kände jag att världen hade stannat... Men det var inte så. Jorden snurrade sitt varv ändå...Det var bara för mig som det hade stannat... Mitt hjärta är trasigt...   Pappa du har lär...

          Nu tycker jag att det lite för kallt.  Man sätter sig i bilen och känner sig som en michelingubbe med alla kläder.        Jag matar fåglar för glatta livet. Jag har även gett de stackars rådjuren lite hösilage. Det kan inte...

 Var inte själv/ensam med dina tankar. Lättare sagt än gjort, jag vet det.  Tack till högre makter att jag har ett bra nätverk när det gäller att lyssna när jag har mina hjärnspöken.  När jag var liten så skulle man inte "tycka synd" om sig.  Men...

Jag hann i sista stund.... När jag kom hem idag så blev det fart i julstöket.. Vi började "julstäda" igår Olsson och jag. Men  julstjärnorna och julljustakarna kom upp i fönstren idag. Det kommer att bli jul, halleluja.      Jag verkligen älskar ...