Nej jag ska inte rabbla upp alla olika sjukdomar som kan uppkomma.

Alla sjukdomar som dyker upp är ju inte ärftliga.

Jag har några uppfödarkollegor som har letat efter hanhundar till sina tikar. Och det är inte lätt alltid. De har flera olika raser och det verkar som om alla har olika krav.

Nån har bruksmeriter att ta hänsyn till. Någon annan har både hälso och bruks. Nästa har jakt och exteriör att fundera över.

På dvärgarna har vi inte så många krav. Ögonlysningen är ett måste för att få tillgång till klubbens valphänvisning.

Det är ju på dvärgarna som det är viktigt att vi upplyser varandra om vad vi vet om.

Urinsten till exempel finns det ju "ingen" uppfödare som har problem med. Och en del har faktiskt inga problem. Men summan 5.8% (tror jag) drabbade fall talar ju för sig själv. Men några andra uppfödare har många fall i sina linjer. Hur bota och hur stoppa? Nej, det är det ingen som vet men man kan ju börja med att ta bort de hundarna som har urinsten ur avel.

Nya ögondiagnoser som man har att ta hänsyn till. Hur gör man? Vilka diagnoser kan man korsa? Och vilka bör man inte?

Jag har börjat att samla in information och skriver ner dessa för att ha för mig själv och som jag kan delge andra uppfödare om de frågar.

Jag har haft en ss-tik som har haft magproblem. Detta visade sig efter en kull. En av hennes söner har ochså haft magproblem. Slump eller ärftligt? En av mina P/s hanar har drabbats av urinsten. Han har bara en kull, tack och lov. Ingen av hans föräldrar har det. Har man det från båda föräldrarna bör man nog tänka efter. Och informera hanhundsägaren eller tikägaren vid eventuell parning. Jag skulle aldrig låna ut till en tik som har urinsten bakom sig. Okunnigt, kanske men jag skulle inte våga. Inte heller om jag visste att tiken eller hanens båda föräldrar har haft dålig tandstatus, så skulle jag våga använda nån av dessa.

Jag förstår inte hur fort principer kan komma att ändras. Eller är det bara när en principer gäller andra?  Pratade häromdagen med en uppfödare som hade frågor om en hane. Och det är jätteviktigt att göra det. Lyssna inte på rykten! Samtidigt är det ju viktigt att när man får frågan att man är ärlig. När någon vill låna någon av mina hanhundar så kollar jag upp tikens stamtavla jättenoga. Jag tycker också att det är viktigt att hon är trevlig. Titlar är jättetrevligt att ha i stamtavlan men inte livsviktigt. Ibland anar man av tikägarna att de har fruktansvärt höga krav på hanen för han ska ju "komplettera" tikens fel och brister...Allt är ju 100% men här kan man inte gå efter den kända 80/20% det funkar inte så. Nä, jag går inte in på den diskussionen..

Nu är det säkert många som har retat sig på mig.

-Vem tror hon att hon är och vad har hon åstakommit inom hundaveln?

Några champions, glada familjehundar, nån vårdhund, öven någon omplac.hund Fula och vackra...

Sen har jag en fundering på MH. Kanske hänger jag mig själv nu eller utnämner mig till rikspucko vad det gäller mentalitet på hundar.

Jag har nog bevittnat ett 30- tal MH och har gått med egen hund ca 30 gånger. Några av dem har gjort fantastiska MH. Men tro mig de skulle aldrig ha gått i avel. Alltså många litar för mycket på MH. Det är en dag i hundens liv. Som den gör tillsammans med sin husse/matte. Jag har sett själv att jobbar du mycket med din hund och peppar den så klarar den de olika stationerna riktigt bra. Nä, jag dissar inte MH. Men jag är lite frågande till det på dvärgarna. Jag vet inte om jag tycker att man lyckas reta fram skärpan tex. som jag har sett funnits hos en del hundar utanför MH-banan. Hundar som går neutrala igenom hela MH och sen lämnar valpar som är rädda och attackerar ungar utan att förvarna. Hundar som låter sig hanteras av testledaren och hemma på deras gård smyger upp bakom folk och nyper dem i vaden.

Ena stunden:

Nästa:

(Eftersom jag inte ville peka ut nån ras när jag sökte bilder på nätet för att visa vad jag menar så tog jag varg)

En del uppfödare känner sig så nöjda med att ha ett papper på sina MH:n. Men det är väl hur hunden fungerar i vardagen som är det viktiga. Att den inte gör utfall. Att den inte biter ungar i stressande lägen. Att den kan lägga sig och slappna av i bilen när man åker. Att den inte hugger eller attackerar valpar.

Numera känner jag, att jag behöver inget papper att visa upp för ev valpköpare eller andra uppfödare. Jag litar på min egen förmåga att välja ut avelsdjur. Jag har fått många valpköpare pga att jag har MHbeskrivit så många hundar och det tycker jag är väldigt roligt att dom uppskattar det.

Oj oj oj, vad mycket det blev men det blev det mellan kapitlet Ekologi och högvilt ;-) Hoppas att ni har orkat läsa mina funderingar.

Nu blir det en tulpanboostbild igen... För av avsluta lite mjukt och vackert :-)

Ha det gott alla!

Hej hopp!