Ja, vad ska jag säga..Jo sanningen...Men vad är sanningen?...När jag bloggade om mitt liv för låt säga..... 3-4 år sen så bloggade jag om hur jag önskade att livet skulle vara....Jag hade ingen love in life då.... Jag ville att min dåvarande man skulle vara min love in life..... Jag ville inte berätta om att det här med företagandet slutade i osämja med en vän...Jag ville inte berätta att jag grinade varje dag.... Att jag grät mig till sömns nästan varje natt...... Jag ville inte berätta att jag var ledsen/olycklig som barn... Jag ville inte berätta om att jag har blivit grymt sviken som barn..... Jag ville inte berätta om att jag hade släktingar som tyckte att det var helt ok att hugga kniven i ryggen på alla andra släktingar.... Jag har nog aldrig upplevt nån sk familjesammanhållning.... Det var aldrig viktigt med min födelsedag... Jag skulle få present sen......

Jag hatar ordet sen. Och att aldrig ha pengar........ Nu för tiden gör jag saker nu.... Jag har pengar över från månad till månad..... Jag köper saker till mig!! Inte bara till min familj... Utan jag unnar mig saker och upplevelser...

Jag kände att livet rann ifrån mig.... Jag var tvungen att skiljas... Jag hade inte överlevt annars....De sista 15 åren hade varit en lögn...... Bara barnen var en sanning värd att leva för......

Jag har jobbat för att vända trenden med barnen.... Jag vill verkligen att mina barn ska umgås och tycka om det....

Min mamma och hennes syskon umgås inte.... Min mormor och hennes bror umgicks inte gärna..... Dessa mödrar har behandlat sina söner som guld....dessa tre generationer damer gillade heller inte att umgås över generationerna med varandra... Jag har en bror.

Jag vet att mina barn gillar varandra och jag har behandlat dem lika och väl.... Visst jag har gjort mina misstag som mamma... Men jag har alltid funnits där för dem......

Nej jag blev rådd att skriva att jag var lycklig lycklig och åter lycklig... Det skulle reta andra!? Men var det det jag ville göra? Äh, jag vet faktiskt inte... Jag vet att jag är vuxen jag hade ett eget val osv..... Men nu var jag inte lycklig.... Inte på väldigt många år.... Det är jag nu, fantastiskt lycklig....Visst jag har mina nergångar... Det är väl så livet är.... Inte ett leende på läpparna hela dagarna osv.....

Men då var det så att jag var glad nån dag då och då.....ska jag vara ärlig så var det kanske en dag varannan månad.....

Nu kanske jag är riktigt nere en dag i månaden...... Jag hade mycket mer värk då o livet var nära att ta slut många gånger..... Vilken tur att jag hade Lena, Senad och Maria att prata med på sena kvällar och nätter när jag tillbringade dem i bilen.......

En natt hade jag suttit i bilen hela natten och funderat på om det inte skulle vara bättre för mina barn om de inte hade mig.... Jag inbillade mig att jag inte var bra för dem......Ibland så kunde jag åka ut vid 22 och åka hem igen när alla hade åkt på morgonen......... En gång så undrade min man vart jag var.... Jag berättade att jag mådde skit och inte orkade längre..... Då frågade  han om jag han hem så att jag kunde skjutsa barnen till skolan.... Sen åkte han.......

Nu är jag jätteorolig för hur det skulle bli om jag inte fanns för dem....Jag är orolig för att inte finnas där för mina barn när de behöver mig.... Jag vill vara den förälder som aldrig har funnits på min mammasida.... Min farmor och hennes syster Inga älskade jag att vara hos.... Alla skulle ha en sån farmor som jag har haft... Eller Inga... Världens bästa Inga....

Nu har jag en sambo som verkligen lever efter "Happy wife-happy life"  Jag behöver inte betala för mina egna blommor och säga att det är från min älskling..... Tycker min sambo att jag ska ha något så ser han till att jag får det..... Han ser på mig och säger att jag är vacker...... Han säger att jag är hans allt.... Det har jag aldrig aldrig aldrig aldrig hört förut.....Någonsin under mitt liv.....Bara mer eller mindre kvinnoförnedrande uttalanden..... Inte något man direkt vill höra från den man lever med.....

Förut var jag i vägen.... Nu hjälper min sambo mig med min hobby och jag har fått trimhus..... Vi gör saker tillsammans..... Jag delar hans liv och han delar mitt...... Vi gör saker tillsammans med barnen... Det är inte bara jag... Sambon gillar att följa med på hoppning med Jollan.... Han och Joel gör massor....

Man ska aldrig be om ursäkt för hur man lever sitt liv..... Huvudsaken att man inte skadar någon annan..... Självklart så ska man inte be om ursäkt för att man mår bra precis som man inte ska be om ursäkt för att man mår skit.......

Jag kan inte förstå de här människorna som behandlar andra illa och bär sig åt som svin bara för att man kan....

Jag har gjort och sagt saker som jag inte är stolt över... Men ångra hjälper inte... Man kan bara be om ursäkt och hoppas att man blir förlåten.... Det finns 3 människor som jag aldrig kommer att förlåta......... Men jag kan önska dem allt gott... (nästan).........

De första åren efter all detta har hänt så mådde jag ännu mera skit.... Jag förstod inte att jag hade ett värde som människa.... Jag som trodde att jag var till för alla... ... .... ...

När min sambo förklarade att jag betyder massor för honom så förstod jag inte..... Har jag ett värde??? Ja!!

Sakta men säkert så hjälpte min sambo mig att bygga upp ett värdigt liv....

Jag har nu förstått att jag har rätt att säga nej.... Tidigare umgicks jag med folk som hade svårt att ta det... Som hade svårt att respektera mina beslut.....

Jag har vänner nu som respekterar mig och är vän med mig för den jag är och inte för vad jag kan göra för dem.... Jag skyller inte på någon annan utan helt enkelt säger att det är så....

Min kurator hjälpte mig genom många år.... Hon gav mig verktyg som jag lårde mig att använda...... Hon lärde mig att se saker från andra sidan... Att vi människor inte ser på samma grej/händelse med samma ögon....  Alla verktyg lärde jag mig att använda vid olika tillfällen.... De hjälpte mig att överleva mellan kuratorbesöken....

Men ibland kan det bli lite rörigt i verktygslådan... Jag river omkring och hittar inte det verktyget jag behöver just då.....

Detta blev lite osammanhängande men.... undrar man något får man fråga....

Äsch jävla skitblogg..... Det ser ut som om jag tycker synd om mig...Men det gör jag inte... Jag är en maskros......

Min kurator har sagt att jag är jävligt stark annars hade jag inte överlevt.........

Ha det gott............... Och tack alla ni som kommenterade häromdagen... Och skickade mail och sms ;)

Ni andra som läser i smyg får gärna fortsätta med det.... Jag är ju glad för att ni återkommer!