Sambon och jag har tillbringat helgen i Norrköping/Vreta Kloster.

Hundutställning i dagarna 2 stod på programmet och boende hos Lena & Paul mellan lördag och söndag.

Att inte ha varit iväg på utställning på ett par år och sen ta tvådagar i rad var väl kanske inte min bästa planering...Men va fan jag lever och fixade det.

Dag två var lite jobbig... Då knackade ångesten på mellan hundarnas turer i ringen..... Men tårar kan torkas bort och man kan dra in mycket luft i lungorna och andas långsamt..... Sen kan man klistra på ett litet smile och gå ut ur tältet...

Men med ångest kan man leva...Hantera, försöka att undvika situationer som man vet kan skapa ångest...Men ibland kommer storsmockan bara infarandes från höger eller vänster och sen är det kört... Där och då är det svårt att ordna alla intryck och säga åt hjärnan att sluta dumma dig...

Jag måste få säga tack till alla er som hälsade välkommen tillbaka   

London     Vad ska man säga? Vad kan man göra? Hur kan vissa människor tycka att det är ok att döda andra människor bara för att de inte har samma  tro? Hur kan man helt iskallt bara gå runt och döda oskyldiga människor som är mitt i vardagen, mitt i livet, som är glada, som umgås?? Det är för mig helt obegripligt.

Ha en fortsatt trevlig dag :)