Alltså, jag saknar pappa. Jag saknar den pappa som han var innan han blev sjuk. Det har varit så mycket sorg de senaste 2,5 åren när pappa sakta försvann in i en värld som inte var min. Jag saknar dig så att det gör ont. Jag saknar dig och tårarna tar aldrig slut. Varför skulle just du bli sjuk. Jag känner mig som 5 år och saknaden gör så ont i bröstet. Det blir till en stor klump som blir till tårar som ständigt är närvarande. I fredags när det var så fint väder gjorde det extra ont. Du älskade solen   du älskade att vara ute. Jag vet att du är på ett bättre ställe och att du kan dricka ditt älskade kaffe när du vill. Men om jag kunde skulle jag dricka en sista kopp med dig på farstukvisten.  Jag vet vad du sa pappa och jag gör så gott jag kan. Din integritet var stark och din envishet ännu starkare. 

  Jag är så glad över att mina barn fick dig som morfar. Som en av dem sa, att du var äkta, 

Jag är så glad att jag har dem nu. Och att jag har Göran vid min sida. Farbror Hasse och Vicky tillhör också tryggheten som man kan luta sig emot.

Så oändligt tacksam