Jag och Joline följde med pappa när han skulle rösta. Vi har sån tur eller vad man ska kalla det, att vi har en fin demokratisk ordning i Sverige. Väl värd att försvara.

Pappa var lite förbryllad över att han skulle stå i lång kö för att förtidsrösta. Men han tjatade lite på Jollan och mig och var lite sådär flisig med glimten i ögat som bara han kan. Även om han är glömsk så kunde han trafikreglerna som om han hade tagit körkort igår.     Han var nöjd när vi hade köat klart och vi kunde köpa glass.

Bara att se pappas glädje när man kommer och har glass med sig till boendet. Det får världens alla andra bekymmer att fara åt skogen. Nu tar vi en dag i taget och jag bevarar alla träffar med pappa i minnet.

Än så länge skiner han upp när jag kommer och säger "lilla Maria" som han har sagt i 50 år.

Ha en fin dag i höstsolen.

Den 7:e juli fyllde min pappa 74 år.

Alla vär där och firade honom med smörgåstårta som är hans favorit.  

Han bor numera på ett demensboende.

Jag med Lorentz i knät, Joline, Hasse (Pappas lillebror) Pappa, Jimmie, Joel och Joakim. Tack Göran som fotograferade   

Vi har även kort på 4 generationer.

Det är en sån sorg när en anhörig drabbas av demens. Pappa känner fortfarande igen mig när jag kommer   

Han älskar när jag eller vi kommer med glass och bara sitter i hammocken en stund. Det här är en helt ny pappa. Han frågar mig om saker som har med hans mamma och pappa att göra.

Jag saknar min pappas original... Jag saknar att ta en kopp kaffe på morgonen innan jobb.... Jag saknar att bara tjata lite innan jobbet... Jag saknar hans hockeysnack... Jag saknar att han är arg på all reklam på tv4. Jag saknar att han sitter i soffan och har katten på ena sidan och hunden på den andra sidan... Jag vet att jag måste förstå.. Jag vet att jag måste acceptera att det är så här det är. Han har det fantastiskt bra nu på boendet. Jag behöver inte ha dåligt samvete eller vara orolig för vad han gör.