Den här bloggen kom jag på igår när jag pratade med en riktig, eller jag menar verklig vän... För precis likt barn så håller sig vuxna med låtsaskompisar.... Eller låtsasvänner. För mig så är det så här: En vän eller väninna är mycket nära... Jag har kanske 3-4 sådana som jag kan berätta det mesta för... Sen har jag en vän som får höra allt. Och då menar jag allt.....Det är min sambo han vet verkligen allt om mig.....Sen har man kompisar och sen bekanta.....

Men en del umgås i fem minuter och sen är de "vänner".. Ibland så kan man träffa någon som det bara "klickar" med direkt. Men jag kan inte förstå att det är så viktigt med att ha såååå många vänner... För mig känns det lite "Mollganvarning"

Jag gillar Karpmans teorier när det gäller offer, förföljare (tyrann) och räddare... Om man ser relationerna utifrån en triangel..

Att man som individer har 3 olika hörn att utgå ifrån i varje reletion....

Ofta går man och ställer sig i det hörnet som känns bekant och bekvämt... Om man har varit ett offer som barn så ställer man sig lätt i offerhörnan som vuxen... mm mm.... Räddaren är ofta medlaren i relationen... mm

Om man som jag är oerhört intresserad av psykologi och har en superbra självkännedom.. ( Det har jag papper på) det ni :) Jag går ju hos en kurator och det tycker jag ju att flera borde göra...

Jag ställer mig ofta i offerhörnan..... Det är lätt att bestämma över mig i en relation... Men det beror på hur relationen ser ut och hur länge den har existerat. Vissa människor säger jag ifrån direkt åt. Vissa människor orkar jag inte säga ifrån åt för att de är riktiga tyranner och bakom det så gör de sig till offer när jag säger ifrån....

Det som jag har märkt är att tyranner/förföljaren ofta skyller på offerindividen för att den är ett offer. Det är aldrig förföljarens fel.... Utan den är alltid helt utan skuld..... Tänk på alla diktatorer... Det är väl aldrig deras fel att det är som det är ;)
 (när de får beskriva själva) Utan de klagar på offer osv....

Häromdagen var det en som gnällde över att den hade blivit uthängd i min blogg..... Tråkigt.... Varför går du hit och läser då? För att hålla koll? Släpp taget!.... Och att det överhuvud taget tas upp i diskussionen med den personen som du gjorde är ju helt sjukt.... Och jämförelserna... Suck.... Satt ni i sandlådan och du kände att du var tvungen att ta till spaden?
Och det som skrevs var ju sant....

Igår var vi på bio. E-team ( http://eteam.se/ ) hade bjudit in sina kunder på biokväll med dryck och popcorn :)

Filmen var super jag kan verkligen rekommendera den!

Jag är så glad, numera får jag göra en massa roliga saker :) Bio med de andra delägarna i firman är ju en rolig grej:)

Nästa blogg kommer att bli en skrattblogg...... Eller... Jag får se... Känner att det är dags... Jag kan ju inte ändra på nån annan vuxen ;) Jag får försöka ändra på min inställning till hur andra människor beter sig....

Ha det gott alla ni som läser :)

Det började som en skojig grej.... Att vi ger varandra ämnen som vi ska blogga om..... Det triggar fantasin lite :)

Den här gången fick jag dessa 2 bilder att blogga om... Jag hade ämnet klart direkt trodde jag... Men jag har efter den här veckan ändrat mig..... Jag har fått nya erfarenheter.....Och nu har jag varit tyst länge... Jag tänkte att jag skulle stå över.... Men nu har det tjuvnypts klart....

Ja, hur ska jag börja? Jag har flera vänner som har valt att skilja sig från sina barns pappor..... Och tyvärr är det som om dessa ratade män... nä individer...... Nä inte det heller, usla individer fortfarande... Efter 2, 4, 5, 8, 12 år väljer att straffa mamman på olika sätt.....Trots att alla dessa pappor har nya förhållanden och vill framstå som lyckliga i dem.(dom tror att de fortfarande kommer åt oss)... (till viss del gör de det för vi blir ledsna när barnen blir ledsna) Och sen bygger vi upp barnen igen......... Ofta så går de på barnen och tror att de straffar mamman genom att inte hjälpa till mer ekonomiskt än med det de måste.. Alltså max 1273 kr. Eller låter blir att träffa sina barn......Sen det är det ju så att barnen faktiskt behöver en kontakt med sin pappa..... Så länge det inte handlar om misshandel eller missbruk eller andra våldsbrott...

En del av dessa pappor har insett att 1273 är en riktigt bra summa mot vad det faktiskt kostar att ha barn..

Gemensamt med flera av dessa barn är att deras pappor har straffat ut sig... Men... Absolut glöm inte.... Man skyller på mamman för att barnen inte vill åka till pappan..... Man ylar ut sin besvikelse för andra frånskilda föräldrar och skvallerkärringar och gemensamma vänner och som tycker så synd om just den här pappan.... Usch vad hon är dum som inte låter barnen åka till sin pappa!! Man vill verkligen inte ta reda på fakta.... Det är ju inte lika mumsigt över kaffetåren eller vid fb...

Det låter ju mycket bättre att man INTE får träffa sina barn än att säga att jag festar hellre, fortsätter att egoboosta min hobby.... och lägger hellre pengar på tillfälliga flickvänner än barnen... (man får nog ut mer i den investeringen än i barnen)(Kortsiktigt tänk)

När barnen uttrycker sina känslor eller viljor så stoppar man i halsen på dem att det är "mammas" ord eller vilja. Man väljer att inte lyssna på barnen då får man ju sanningen........Om man nu betalar fullt underhåll så struntar man helt och hållet i barnen... För varje fika, träff eller aktivitet kan ju kosta pengar...... Eller engagemang, gud förbjude att man skulle lägga tid på något man själv inte tycker är roligt och dessutom för någon annans skull......Min dotter har haft egen häst i nästan 6 år.... Alltså 3 år innan jag skilde mig..... Inte fem öre har hennes pappa lagt på henne eller häst.... Inte ens två minuter har han offrat i stallet eller lagt på hästhoppning, varken tävlingar eller träningar... Sonen som bor kvar hos mig han älskar hockey... Inte en match eller en biljett har hans pappa fråggat om han kan hjälpa till med....Eller ännu bättre ta med sonen på......  På sin höjd kommer ett sms samma dag när barnen fyller och en fråga om vad de vill ha i födelsedagspresent..... Hm, han har ju endast haft ett år på sig sen förra gången de fyllde år.... Varför inte bjuda på en upplevelse? Då får man ju upp en kontakt med barnen....... Nej en sedel i ett kuvert som man skickar med något av de andra barnen.... Fy fan.....Lika ynkligt som enkelt.....

Snart är alla dessa barn stora...... Var finns deras tillit? Hur mår de? Vad kommer att hända när de får barn? När barn inte har en bra kontakt med sina föräldrar så är det upp till föräldrarna att vara en förebild hur man bär sig åt. Det är förälderna som bär ansvaret att kommunikation och relation fungerar.....

Jag har fantastiska manliga vänner som aldrig skulle svika sina barn bara för att de inte lever ihop med barnets mamma... Behöver barnet stöd, hjälp eller pengar till hobby så finns de där....Inte svara med ett sms som klappar en på huvudet om att :

-Du måste förstå att jag drar dunt ett hushåll själv när ni har två som drar runt hushållet (Just ja den hyran är ju inte dyr.... Jag har ju bott där och hjälp till att amortera i 20 år).....Dottern hamnar då i en diskussion om att han borde förstå att mamma inte kan betala allt själv........  ????? Va fan.....Tror de här papporna att vi mammor partar upp pengarna? Eller att vi tar pengarna och använder dem själv till oss? ELLER VAAAD??

Eller i en smskonversation med sonen så talar man om för honom att hans mamma är värdelös och urusel med pengar och att han inte litar på henne..Hur kan man? Sonen bor hos mamma 100% och har en bra relation med sin mamma... Vad vill man uppnå? Sen går man vidare i sitt liv... Gjorde sonen det? Nä...... Varför gjorde han så mot sonen.

Också jättemanligt att tycka att en annan man ska betala för ens barn... Men vissa tycker nog att det är mer än ok...

Konstigt att man har råd med massor av saker till sig själv... Men det är väl så när man lever efter Me, my self and I...... 

Ja jag vet att jag är dryg nu...Men jag skulle aldrig sätta mig först eller före mina barn...... Jag blir glad när jag ser mina vänner på fb som är frånskilda pappor som tillbringar massor av tid med sina barn... Även ni pappor som lever med barnens mammor..Hur bra ni är att ta del i barnens liv och uppväxt.......

"Any dick can be a dad but it takes a man to be a father" Det är så sant.....

Tack älskade Göran, världens bästa sambo... Som är med på hopptävlingar, träningar.... Som betalar hockeybiljetter som ser till att jag och mina kids mår bra..... Som skjutsar och hämtar mina barn när inte jag kan... Som hjälper till när det behövs......Som finns här när jag blir ledsen.... Visst det är jobbigt med bonusbarn och bonusföräldrar ibland.... Men nu är det mycket bättre! Tack!

Jag blir så ledsen för mina barns skull...... Denna vecka har jag varit så ledsen... Just för att jag ser att barnen blir ledsna och besvikna.......

Men alla mina barn jag älskar  er och kommer alltid att finnas här:

Och ni mammor och pappor som inte sköter ert föräldraskap:

 Tack för ordet... Och tack för bilderna Carry... Från början startade en helt annan blogg i mitt huvud.... Men nu blev det den här...

Jag vet att jag kommer att få skit.......Kanske inte direkt till mig men runt omkring... Har ni en åsikt ta den med mig... Och inte anonymt och fegt.....

Jag hade rätt.... Det känns mycket bättre nu.... Det är som min kurator säger att jag ska göra... Känna efter och konsekvenstänka..... Många fler borde gå hos en kurator...

Nu hoppas jag att inga duktiga och riktiga föräldrar tar åt sig...Ni föräldrar som kämpar och som ser till era barns bästa....

Ha det gott folks....

Det är väl ganska självklart för det är ju jag som skriver den.....

I morse ringde en av mina bästa vänner och vi kom in på ämnet missunsamhet.... Visst är det tråkigt när man känner att en granne, vän, släkting eller någon annan har det...

Man kan misunna både framgång och lycka...... Man kan missunna fina gardiner och att ens vän har köpt ny bil....

Varför? Varför gör man så? Utebliven potträning som liten eller?

Jag märker att många som håller på så har en ganska skev eller väldigt komplicerad relation med sina föräldrar... Men om den är udda ska man inte bryta det mönstret då? Göra något för att det ska bli bättre?

Man har alltid ett val.... Även när du går i 8:an så har du ett val, gå på lektionen eller stå ute och röka....Det ena ger aningen bättre framtid. Inte bara på ett sätt..... När du väljer till gymnasiet så har man också ett val.... Livet är fullt av valmöjligheter..... För både svaga och starka individer :) Livet finns där, det är bara att leva... Man gör misstag men gör om gör rätt :)

Som förälder har man också en skyldighet att föra sina barn ut i vuxenlivet i så bra skick som helst. Och då tycker jag inte att missunsamhet är en bra egenskap att ge sina barn.

Jag har fått nya läsare :) Vad det beror på vet jag inte men jag tycker att det är roligt :)

Och som vanligt  så kan jag ju inte ta ansvar för alla som går in här och känner sig träffade eller har dåligt samvete... Känner ni er träffade så är det antagligen så....

Äntligen dags för lite hundutställning igen.... Eller inte äntligen... Jag har ju varit iväg med Grim denna sommar.

Jag har faktiskt inte saknat det ett dugg..... Utan det har varit lagom... Men nu är det dags :) Har ju två små bebbar som blir juniorer :)

Nu ska jag gå ut och lägga ett spår till "Lille Grim" Och sen lite shoping och hem för fredagsmys :)

Ha det gott alla!