någon lägger så mycket tid på att reta upp sig på min blogg. Tom min blogg om att vara liten, retade upp dig så mycket, att du kände dig manad att kommentera mig.

Proffesionell hjälp är det jag tror att du behöver... Av någon mycket duktig på området. Att störa sig på någon så där mycket är inte friskt. Att sedan lägga ner mer tid på att kommentera känns ännu mindre friskt.

Du känner inte mig så du ska över huvud taget inte kommentera.

Jag säger det igen har man inget snällt att säga så ska man inte skriva....

Hej hopp

Just nu sitter jag här vid bordet och har två tjejer mitt emot mig som just har kommit hem från skolan.... Deras energi och fnitter gör mig otroligt varm i hjärtat... Dom sitter här och äter rostade mackor och dricker varm choklad....

Att man kan skratta åt så mycket olika saker. Lärare med ful lugg och att en stol gick sönder... Lite sentimental blir jag faktiskt.. Tänk när man satt med sina kompisar och käkade mellis efter skolan.. Så underbart det var att vara liten.. (ibland) Två av mina bästa vänner var systrar och vi hade otroligt roligt tillsammans. Vi var nästan aldrig inne utan vi lekte i skogen.

Systrarna hade en shetlandsponny som var som de flesta shettisar är. Envis lite småtjurig och hade egna åsikter om det mesta.

Vi kom på att vi skule göra en cirkus med uppträdanden   Naturligtsvis så skulle shettisen var med vilket hon ville eller inte.. (mer inte) Vi satt och teoretiskt lade upp showen som skulle bli en succe (enligt oss själva alltså) Vi såg oss i nästa Lassiefilm och Hollywood nästa.. Under den här tiden så gick ju vi barn till samlingshuset och kollade på matiné. Sitting Bull  . Andra indian filmer också. Det var där vi hämtade dessa våghalsiga konster som vi skulle visa upp på showen.. Sagt och gjort vi skulle sitta på Bea (shettisen) baklänges och galoppera....... Eller hur jag ser hur ni nickar medhållande! fast jag kan också ana ett och annat höjt ögonbryn!

Japp ut och öva!

- Jag först hörde jag nån ropa..Alla vände sig och tittade på mig.. Jaha var det jag som skrek.. Kaxig som man var så var det ju försent att ändra sig...

Bea hämtades... Jag hoppade upp... och sa åt kompisen att släpp nu så drar jag...Hon släpte och jag skänklade och gav till ett -Jihaaa!! Bea hade nog aldrig varit så snabb nån gång...efter 25 meter så såg jag mina vänner stå och se ut så här    ... Japp dom är stumma av beundran tänkte jag nöjt...Jag hann inte tänka så mycket mer.....CRASH..... BOOOM..BANG...   ......

Hästjä-eln hade galopperat rakt in under en stege..Hade jag hjälm??? Nä det har man faktiskt inte på uppvisningar! Halvt avsvimmad låg jag på marken och såg upp i det blå...... Mina polare kom fram och skrattade och tyckte att det var det snyggaste dom set på länge... Snacka om uppvisning... Jag hade lust att ge dom stryk....   Behöver jag säga att det inte blev nån uppvisning??

Nä plikten kallar och jag ska hämta barn..

Hej Hopp