En ung människa har tagit sitt liv och det finns inga ord i världen.

Inga ord i världen kan ge tröst åt hans goa syster och hans härliga föräldrar.

Jag kände dem inte de var bara bekanta som man frågade på butiken om hur läget var osv..

Äldsta sonen har gått i samma klass som systern. Systern som nog är den coolaste tjejen jag vet om  Kör road racing och är pilot. Hon var även sonens studentbalssällskap.

Som förälder så är det inte så här man tänker sig att det ska bli.. Man ska lotsa barnen genom svårigheter och framgångar. Man ska finnas till hands när flick/pojkvännen gör slut. Man skall finnas där när de tappar första tanden   Man ska stå stolt på alla skolavslutningar och göra streck på dörrkarmen för varje cm de växer.

Ingen absolut ingen kan förbereda en på den sårbarheten som dyker upp när man får sitt första barn. Man trodde att man ägde världen. I och med att första barnet föddes så blev man varse om att man istället var ägd. Ägd av oro och rädsla.

De barn vi sätter till världen vill vi följa hela livet genom dagis, skola. Vi ska lära känna deras vänner. Vi ska stå på studenten och spricka av stolthet. Vi ska få höra orden "Mamma, - Jag är kär!! Vi ska följa dem och stötta dem när/om de får egna barn.

Men vi ska aldrig behöva få beskedet om att ens barn har valt att ta sitt liv. Det snuddar säkert hos alla föräldrar någon gång när man ser att barnen är oroliga eller förtvivlade.

Jag som lätt blir orolig eller förtvivlad över saker får ångest över att detta skulle hända något av mina barn.

Jag försöker att övertyga dem om att vad som än händer så kan ni alltid komma till mamma. Alla alternativ är bättre än det som nu har skett. Varje normal förälder skulle offra vad som helst för att slippa detta slutgiltiga alternativ.

Jag önskar att jag på något sätt kunde mildra den smärta som familjen nu känner. Men inser att det finns inga ord. Inga ord i världen kan ge dem deras kille tillbaka. Man önskar att han hade vetat att det alltid finns ett bättre alternativ.  Inga ord i världen kan minska min oro för mina barn.

Jag älskar dem över allt annat i världen  

Jocke, Jimmie, Joel och Jollan ni är det vackraste och bästa jag har    Kom alltid till mamma om det är något, lova mig det  

 

Barbro Coldenberg

19 augusti 2012 09:04

Maria - vad du skriver fint! Önskar jag hade känt dej och haft dej som vän för tre år sedan när jag miste min yngste son. Konstaterades akut lunginflammation. På sjukhuset han besökte tidigare på kvällen fick han beskedet att det var influensa och att han skulle gå hem och lägga sig, vilket han gjorde och aldrig mera vaknade. Känner med hans flickvän som han somnade in hos. KRAM

http://www.barcols.se

Maria

19 augusti 2012 15:19

Tack Barbro!

Det är så fruktansvärt slöseri med unga människors liv.

Kram och ha det gott

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om ni någon gång ska gå ut och käka i Örebro så vill jag starkt rekommendera Amano. Från förrätt till efterrätt så är det en fantastisk smakupplevelse. Supermysig restaurang med riktigt bra service.             Jag går hos en Osteopat som...

Jag önskar att jag kunde säga åt min hjärna att inte bry sig... Men min hjärna gör sånt ändå. Jag har klarat av massor senaste året att lämna sånt som jag inte kan påverka utanför min zon. Men ibland så smyger sig saker in under skinnet.  Jag tro...

Jag är så less på slask, snöblask och regn.. Jag vill ha ordentlig vinter. Riktig jävla vinter. Typ 30 grader kallt och tomtar överallt.  Jag saknar att se solen. Tänk er en dag med -10 grader och strålande sol och blå himmel. Vara ute och gril...

Fredagen tillbringades tillsammans med Maria och vi drack lite bubbel. Det kan man inte göra för ofta      I lördags så var Göran och jag ute och käkade med Jimmie och Emelie. Jimmie har ju fyllt 30 år och det skulle vi fira. Restaurangen heter A...

Jäklars vad trist det här vädret är. Måste det snöa och vara kallt och jättefint typ 1 vecka, sen börja regna och sen frysa igen. Så att det blir totalt tvärhalt i 10 dagar... Och sen har allt töat bort.. Nu ska det ju bli kallt igen nästa vecka. Und...