Ja, det måste jag... Jag måste berätta min story... Det kanske inte är många som vill lyssna men jag vill lägga den stenen åt sidan. Jag är inte rädd längre. Jag är inte så sårbar längre. Och mitt sätt att bearbeta har alltid varit att skriva.... Skriva och åter skriva....  När jag var liten så tyckte mina lärare att jag var duktig på att berätta. Jag skrev massor. Och tänk att en del av det jag skrev har följt mig genom livet. När jag för ett tag sen läste det den lilla Maria en gång hade skrivit så blev jag så ledsen. Det var som att gå tillbaka i tiden. Det gjorde så ont... Så fruktansvärt ont. Jag ville bara gå in i den tiden och krama om den lilla flickan och säga att allt skulle bli bra. Att jag fanns där.

Ibland kan jag känna att hur kunde hon? Usch...

Från att ha haft många ångestattacker varje månad så är det väldigt sällan nu. Kanske 1 / halvår.

Jag har tagit emot all hjälp som jag har kunnat få och jag har ett sånt otroligt stöd av min sambo. Han är fantastisk.

Sen mina fina goa ungar. Jag skulle göra allt för dem. Min kärlek till dem går inte att beskriva.

Kram på er och ha en fin helg.

 

Inger i backen

6 augusti 2016 22:16

Ibland är det jobbigt att se tillbaka men man kanske värdesätter det man har nu ännu mera. Kram på dig

Maria

8 augusti 2016 11:07

Visst kan det vara riktigt jobbigt ibland. Jag känner att jag behöver göra upp med det gamla livet en gång för alla. Och absolut att jag värdesätter det här livet jag har nu. Göran är fantastisk. Jag hade inte kunnat få det bättre.

Kram

 

Inger i backen

10 augusti 2016 01:46

Jag håller med dig om att man måste göra upp med det gamla livet, men det kan vara svårt att få slut på det. Långa perioder går det bra men så dyker spöket upp igen helt plötsligt. Det blir trots allt lättare att hantera om man har gjort slut med det tidigare. Jag tror inte att det går att få bort det helt för alltid så är det för mig i alla fall. Har man det bra omkring sig går det fortare och man gräver inte ner sig så djupt. Livet är en riktig berg och dalbana för mig i alla fall. Man får aldrig vara helt glad för då händer det något mindre kul. Kram

Maria

11 augusti 2016 09:13

Visst är det så, men det är ju så att det är ju pga av allt det som har hänt som har format mig som människa. Att jag är den jag är :)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om ni någon gång ska gå ut och käka i Örebro så vill jag starkt rekommendera Amano. Från förrätt till efterrätt så är det en fantastisk smakupplevelse. Supermysig restaurang med riktigt bra service.             Jag går hos en Osteopat som...

Jag önskar att jag kunde säga åt min hjärna att inte bry sig... Men min hjärna gör sånt ändå. Jag har klarat av massor senaste året att lämna sånt som jag inte kan påverka utanför min zon. Men ibland så smyger sig saker in under skinnet.  Jag tro...

Jag är så less på slask, snöblask och regn.. Jag vill ha ordentlig vinter. Riktig jävla vinter. Typ 30 grader kallt och tomtar överallt.  Jag saknar att se solen. Tänk er en dag med -10 grader och strålande sol och blå himmel. Vara ute och gril...

Fredagen tillbringades tillsammans med Maria och vi drack lite bubbel. Det kan man inte göra för ofta      I lördags så var Göran och jag ute och käkade med Jimmie och Emelie. Jimmie har ju fyllt 30 år och det skulle vi fira. Restaurangen heter A...

Jäklars vad trist det här vädret är. Måste det snöa och vara kallt och jättefint typ 1 vecka, sen börja regna och sen frysa igen. Så att det blir totalt tvärhalt i 10 dagar... Och sen har allt töat bort.. Nu ska det ju bli kallt igen nästa vecka. Und...