Kände efter att jag hade bloggat häromdagen att det var ju jättekul.

Men allt som har hänt sen två år tillbaka är inte bara roligt.

Min fina älskade gammelmoster Inga somnade in i mars i år. Hon var den sista av alla syskon Schalin.

Jag saknar att hon ibland kunde titta in till mig i butiken och ta en kopp kaffe. Ibland hade hon bakat sin goda äppelkaka och bjöd på   Jag var inte riktigt klar med att hon skulle sova den eviga sömnen än.  Hon har liksom funnits där sen jag var riktigt liten alltså alltid. Jag älskade att vara där. Alla kramar och att man alltid fick bada i badkaret hos Inga. Vila i frid.

Man kan aldrig ta livet för givet. Man ska nog vara tacksam för de dagarna man får. Jag kämpar fortfarande med min skitångest men man får lära sig att leva med den. Den finns ju inte där varje dag, eller varje vecka, eller ens varje månad. Men ibland så poppar den upp som gubben i lådan.

Det är tur att jag har min älskade Göran han är ett fantastiskt stöd. Han finns där hela tiden   

Idag har jag varit med på en husbesiktning med Anticimex. Cool tjej som kröp ner under huset bland spindlar mm.

Jollan och jag var överens om att det var ett jobb vi inte skulle fixa.

Nä det var allt för denna gång.