Jag kollade på nyhetsmorgon och lyssnade på Kishti Tomita  som pratade om skillnaden mellan "doing happy"  och "being happy"

Alltså skillnaden mellan att spela lycklig och att vara lycklig..

Många spelar lyckliga för att andra får inte förstå hur du mår eller hur det ser ut inom dina 4 väggar. Man tar bilder i det städade hörnet. Man tar väl valda delar ur vardagen och presenterar ingen får veta att du är osams med din fru. Ingen får förstå att du har låga dagar.

Ibland tror man att den som har mest pengar när man dör är lyckligast. Den som visar upp mest leenden i sociala medier vinner... Självklart ska man visa upp allt det fina och sina lyckliga stunder och stora pengar. Men varför vågar man inte visa det sorgliga, sina missar, när man är ledsen eller när man har gjort fel?  Skäms man ? Eller vad är problemet

Igår hade jag äran att hämta Lorentz på förskolan    Förstår ni? Jag fick umgås med den bästa lilla människan hela eftermiddagen.  Alltså jag tycker att all kärlek till honom är svår att hantera. Det är så mycket känslor. Jag tror inte att jag kan se mig mätt på honom. Jag kan inte få nog av att höra honom förklara vad han vill för farmor. Hur han utvecklas från dag till dag. Jag älskar så att jag spricker.

Jollan, jag och Lorentz var iväg till Möbelhuset i Järsjö, de har så fina grejer där och jag har hittat min/vår nästa soffa där!

Ikväll är vi bjudna på käk hos Jörgen och Maria. Det är lyx, och det är alltid så god mat de bjuder på. 

Idag på förmiddagen så gjorde jag och maken ett ryck i huset. Fan i hel-ete vad en del tapet sitter fast...

Men nu är allt borta i köket, check på den! Allt är borta i vardagsrummet.. 

Ha en trevlig lördag :)