Speciellt inte när man bloggar.

Vissa dagar känner man att, fan jag måste skriva av mig... Men ska man blotta sig i en blogg som både vänner och ovänner kan läsa.. Visst är det sjukt att ovänner och ovälkomna släktingar går in och läser i bloggen. Är det för att hålla reda på vad man gör eller gotta sig om man skriver att livet är skit..

Livet är på topp! Utom idag... Idag är jag långt nere under isen. Tur att man inte kan sjukskriva sig utan måste gå till jobbet. Annars hade det varit lätt att ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet. 

- Vad har du att vara depp över? - Ja, jag vet inte. Jag vet faktiskt inte varför min hjärna funkar/inte funkar som den gör. Men ibland så är den glad när jag vaknar och ibland är den åt helvete svart. Att jag ens tar mig upp den dagen är ett under. Göran, han som gör att jag reser mig.. Han som hjälper mig att samla alla bitarna när jag går sönder, ser till att jag orkar. Jag är bara så rädd att han ska gå sönder... Att han inte ska orka...

Han är världens bästa   

Någon har sagt till mig att jag inte ska skriva i bloggen för då får folk en bild av mig... Men vill man visa en bild som inte är jag? Varför spela en roll? Jag är samma människa här i bloggen som jag är i riktiga livet. Jag är för gammal för att vara politiskt korrekt och inte ha en åsikt om saker. MEN däremot så behöver inte allt sägas. Och ju äldre man blir desto viktigare förstår man att Göran har rätt. Man ska omge sig med bra människor. 

Renoveringen stod still i huset under helgen.. Så det finns inga bilder att visa.

Istället var det 50-årsfirande, en helt ok ersättning för renovering :)

Jag önskar er en fin dag.